Just det. Äntligen har Umeå fått en några tavlor som visar när bussen ska komma till hållplatsen. Du slipper själv räkna om från när bussen lämnar ändhållplatsen!
Tavlorna sitter på några utvalda hållplatser, bland annat Renmarkstorget och Universum.
Vi laddade upp med en halvmystisk film vid namn ”Det enda rationella”; en film som handlar om nya familjekonstellationer. Därefter styrde jag och Sandra stegen mot Rex. I kön var det minusgrader och väl inne var temperaturen farligt nära noll, så vi blev inte långrandiga.
Väl hemma sitter Sandra och skrattar åt grannarna mitt över gatan som alltid har lampan tänd i vardagsrummet och persiennerna neddragna. Dygnet runt!
En tom busskur och jag spenderade lite tid tillsammans tills bussen dök upp – tio minuter sen. Jag var påväg hem från mina föräldrar. Efter lite trixande (jag tror sammanlagt att vi körde ungefär 30% av ordinarie linjesträckning från Röbäck – Vasaplan) stannade bussen till. En lastbil hade kört fast och blockerade vägen. 30 minuter senare var vi på väg igen.
Väl hemma svänger jag ihop lite bulgursallad med serrano-skinka till lunch imorgon. Sascha, jag använder oljan jag fick av dig!
Igår var jag, Sascha, Elin och de andra med The Internationals och åkte pulka och skrana i bräntbergsbacken. Damn vad kul det var! Med tanke på väderleken var det väldigt tur att vi planerade åkningen till idag. Sedan jag löste månadskort på bussarna för några dagar sedan har jag verkligen nyttjat kortet till max! Jag åkte jag säkert åtta resor igår när jag åkte mellan hemmet och campus flera gånger, till Iksu och till Röbäck två gånger för att hämta och lämna en skrana (”madrass” på skelleftemål).
Idag blir det ännu mer bussåkande, nu närmast ska jag hem till mina föräldrar och äta middag med pappa. Det ska bli skönt att fly snöstormen in i den förhoppningsvis varma bussen.
Imorse var det isande kallt att stå och vänta på bussen. Minuterna tickade oändligt långsamt!
Men på förmiddag började det svänga, värmen kom tillbaka. Nu är det bara minus tolv grader istället för morgonens stelfrusna minus tjugofyra.
PS. Den bästa väderstationen är såklart den på campus!
Stämmer detta blir det ju en fantastisk jul! Snö på natten och morgonen, och kyligt på eftermiddagen.
Jag och Sandra firade att mitt ”jullov” börjat och att hennes tenta blev avklarad med en middag på Tapas! Det var riktigt gott, och roligt att drömma sig tillbaka till tapasätandet i Spanien. Jag åt en meny (carta tres) och Sandra komponerade som vanligt ihop sin egen meny. På hennes tallrik lades bland annat bläckfisk, tandorilax och patatas de aioli.
Den här månaden har jag tänkt gå till och från skolan. Det är billigare än att åka buss, bättre för hälsa och miljö, men framförallt säkrare än att cykla i ishalkan. När jag promenerar brukar jag sällan lyssna på annat än fågelkvitter; jag har nog tillochmed fnyst lite åt de som konsekvent stoppar in hörsnäckorna vid varje liten promenad.
Men idag, idag kändes det riktigt bra att lyssna på vägen hem i den dunkla vintereftermiddagen. När låten Just Say Yes med Snow Patrol började spela i mina öron förstod jag plötsligt vad Hanna pratade om. Låten är ju genialisk! Nu ska jag gå till Iksu och leka Punch Out med Arvid. På vägen hem finns det risk för att öronsnäckorna åker in igen!
Idag har jag ätit på Max och som omväxling valde jag mjölk till min hamburgare. Jag tycker Max är den absolut bästa hamburgerkedjan med tanke på deras klimattänk. De koldioxidkompenserar, använder inga GMO/tillsatta transfetter och sakta men har ekologiskt kaffe på maten. Det finns ett steg till jag tycker de ska ta – köpa mjölk lokalt.
Svenskt kött, jättebra. Svensk mjölk, inte lika bra. Umeå har Norrmejerier, Sundsvall har Milko och huvudstaden har Arla. Max har bara Arla.
Idag tänkte jag åka buss till Ica Maxi i Umeå, men insåg ganska snabbt att lokaltrafiken inte kunde hjälpa mig. Line 84 som gick förbi Strömpilen har slutat gå sedan ett halvår tillbaka. Igår rapporterade SVT att sju av tio tar bilen till affären, och det är inte konstigt att folk väljer bilen när det inte ens går att åka kollektivt dit. Lite senare kom jag på att länsbussen mot Obbola/Holmsund går förbi Strömpilen, men för att åka den behöver jag köpa ytterligare ett busskort eller enkelresor. Omständigt.
Åkte ut till flygplatsen för att möta upp med syster min som rest 35 timmar i rad för att ta sig hem till lilla Umeå – och möttes av beskedet: flyget försenat. Restaurangen (som man för övrigt behöver passera säkerhetskontrollen för att besöka) var stängd, så jag och far körde till Scandic för att försiktigt fråga ifall man kunde få köpa sig en kopp kaffe vid den sena tidpunkten.
Jag kan bjuda er på kaffe! Vill ni ha lite choklad till? Det är ju gott!
, blev svaret. STOR tumme upp till Scandic Syd i Umeå, säger jag bara! Vi satt och chillade en timme framför deras eldstad och doppade mintchoklad i ekologiskt kaffe innan vi for ut till Umeå City Airport som den så fint heter för ett kärt möte!
Senaste kommentarer